Green & bloggen

om Fair Trade, ekoreko och medvetna val i vardagen


2 kommentarer

Ekoull i kläder från Tordyvel

Jag blir alltid lika glad när journalister väljer att lyfta fram de hållbara och miljömedvetna alternativen i sina artiklar. Ju mer sådant vi läser desto större möjlighet att hållbarhet bli norm.

Såklart blev jag alldeles extra glad idag när Malin Lundmark och Tordyvel uppmärksammas i Sydsvenskans artikel Mindre aktörer dominerar den skånska modebranschen. (Jag vet inte om ni kan läsa något av detta, eller om det bara är prenumeranter som får tillgång till artikeln). Malin tillverkar tröjor och koftor i GOTS-certifierad finull från Sydamerika. Ullen stickas i Alingsås och sys ihop här i Malmö, så det är ett plagg som är tillverkat i ett verkligt hållbart material och dessutom producerad på ett socialt hållbart sätt. Pricken över i:et är att vi på Green Stories säljer Tordyvels fina tröjor!IMG_20170727_151822_20170729120615803-1Jag kan inte bestämma mig för om jag ska slå till på en kofta i grått eller i den här vackra rödrosa färgen.


Lämna en kommentar

Mitt bidrag till moderevolutionen

Nu under Fashion Revolution Week så har vi på Green Stories lyft fram de av oss i butiken som säljer modevaror, som strumpor, barnkläder, tröjor, sjalar och väskor. I mitt inlägg på Green Stories Instagram och Facebook så skrev jag såhär:

Jag heter Gunilla Green och jag driver Fair Trade Shop Green & grejerna som även är en del av Green Stories.
För mig är det viktigt att ha en livsstil som visar alla människors lika värde, och jag vill att de saker som jag konsumerar ska vara tillverkade under arbetsförhållanden som jag själv hade accepterat. Dagens modeindustri är en miljöförstörande jätte med taskig arbetsmiljö i låglöneländer. Därför känns det fint och viktigt att erbjuda ett hållbart alternativ. I min butik hittar du sjalar, väskor och smycken som tillverkats enligt World Fair Trade Organizations 10 principer för Fair Trade (bla transparens, inget barn- eller tvångsarbete, rättvis betalning, miljöhänsyn). Varorna produceras med värdighet. När jag handlar Fair Trade går inte mina pengar till ett löjligt rikt multinationellt företag utan tillbaka till hantverkaren. Det är ett sätt att göra världen lite mer rättvis.


Lämna en kommentar

Talking about a Revolution

Igår drog Fashion Revolution Week igång, och just igår, den 24 april, var det fyra år sedan Rana Plaza kollapsade i Bangladesh. 1138 människor dog och runt 2500 människor skadades, de flesta av dem unga kvinnor. Det fanns fem klädfabriker i Rana Plaza som alla producerade kläder till butiker i västvärlden. Det här blev startskottet för Fashion Revolution, en global rörelse ”calling for a fairer, safer, cleaner, more transparent fashion industry.

We are people from all around the world who make the fashion industry work. We are the people who wear clothes. And we are the people who make them. 

Fashion Revolution Sweden bjöd in till kick-off för veckan på AB Småland här i Malmö med ett samtal om moderevolution. 

En representant (som jag tyvärr glömt namnet på) från Filippa K berättade om företagets hållbarhetsambitioner. År 2030 skall de enbart använda sig av hållbart material. Han visade också årets hållbara satsning på tre plagg som sys av spillbitar i ull som blir över när andra plagg klipps till. Trådarna är av återvunnen polyester. I två av Filippa K:s butiker i Stockholm testas leasing av kläder: du kan hyra ett plagg i 3 dagar för 20% av priset. Det var en nyhet för mig och det är ju supersmart. Att hyra kostym eller snajdig klänning inför ett bröllop och sen lämna tillbaka, utan att behöva tvätta. Win-win tycker jag.

Michaela Erlandsson informerade om en app som hon håller på att utveckla, en app där du kan ge bort kläder som fortfarande är fina men som du inte längre vill ha.

Kim Brink är bloggare med fokus på hållbart mode och beauty. Som tidigare modell har hon förutom en massa häftigt upplevt modets baksidor och hon vill nu inspirera till hållbara val och tipsa om alla bra alternativ som finns.

Uma Bazaar, min gamla favorit, representerades av Elisabeth. Hon ser sin butik som fattigdomsbekämpning på global nivå. Numera kan du även köpa de jeans som lämnats in till Uma Bazaar i deras jeanspant.

Det är alltid inspirerande att påminnas om vikten av medvetna klädval, och kul att lyssna på och träffa andra med huvudet fullt av hållbarhet.


3 kommentarer

Jag blir så arg när jag läser Modeslavar

Tidigare i april vann Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom en välförtjänt Guldspaden för sin bok Modeslavar. Den globala jakten på billigare kläder med motiveringen För ett ögonöppnande gräv om billiga modekläder, och om de kvinnor och barn på andra sidan jordklotet som betalar priset för dem”. Det här är en bok som borde vara obligatorisk åtminstone för dem som säger sig vara intresserade av mode men allra helst för varje person som bestämmer sig för att handla ett nyproducerat plagg. 

Å ena sidan är inte det som står i boken egentligen några nyheter för mig (förutom kapitlet om textilindustrins boom i Borås och Sverige efter andra världskriget. Här kände jag att jag hade en kunskapslucka som blev välbehövligt fylld.). Även om jag såklart inte kan alla siffror och länder i detalj så känner jag igen problematiken och drabbades inte av en ”Oj, är det så här det ser ut?-förskräckelse”. Men, å andra sidan så är det plågsamt att i personliga berättelser läsa om alla dessa människoliv som begränsas, förstörs, avslutas, förminskas och skadas av den egoistiska anledningen att vi i väst vill ha mer för mindre pengar. Antingen genom att vi som konsumenter vill få ut så många klädesplagg som möjligt per krona eller för att modeföretagen vill få ut så stor vinst som möjligt.

I Modeslavar läser jag om barn på 15 år som arbetar sex dagar i veckan i fabriker i Burma. Jag läser om kinesiska cancerbyar där en ovanligt stor del av befolkningen drabbas av cancer som en effekt av alla de kemikalier som släpps ut från textilindustrin. Enligt boken är 70% av Kinas sötvatten förorenat. Det beror naturligtvis inte bara på produktionen av billiga kläder, men textilindustrin är inte bara problematisk med anledning av oetiska arbetsvillkor utan också med anledning av de miljöfarliga effekterna. Jag läser om textilarbetate i Bangladesh som haft tre lediga dagar på två månader och som tjänar 675 kr inklusive övertidsersättning per månad. Jag läser om en av världens smutsigaste platser, Hazaribag (som jag skrivit om här), där lädergarverierna släpper ut miljontals liter förorenat vatten varje dag.

Jag läser om hur företag som H&M, Gina Tricot och Blåkläder köper in sina kläder från låglöneländer för att öka vinsten i sin rörelse, samtidigt som H&M-familjen Persson köper hela byar (jo, byar, inte hus) i Storbritannien. Tycker du att det är rimligt att människor i Sydostasien skall leva slitsamma, sjukdomsfyllda och skuldtyngda liv för att familjen Persson ska kunna köpa EN BY till sig själv?

De här orättvisorna i världen är så fruktansvärt motbjudande och det äcklar mig om jag är en del av det. Sedan tidigare försöker jag hålla mig till min egen princip om att de kläder jag handlar ska vara miljöbättre, schysst tillverkade eller lokalt tillverkade. Det gör det ibland svårt att handla, för utbudet blir begränsat. Det gör det ibland kvalfullt, för emellanåt vill jag verkligen ha ett plagg utan att kunna hitta någon etiskt försvarbar anledning till att kunna köpa det. Och ibland gör en sån här princip det så enkelt, för det är så många tillfällen där jag inte frestas att handla just för att jag vet vilken skada som produktionen av det där plagget faktiskt gör. Och efter att ha läst Modeslavar så känner jag mig peppad att hålla fast vid min princip. Jag blir så arg över att vår livsstil skadar andra människor och om mina val kan vara en liten protesthandling mot detta så känns det enklare.


Lämna en kommentar

Bättre kan ni!

Igår släpptes en rapport från WWF, Solidaridad och PAN UK, som utifrån en rankning visar hur bra, eller snarare hur dåliga multinationella företag är på hållbarhet när det kommer till bomull i deras produktion.

Bolag som IKEA och H&M får hög rankning medan tex Zara och Massimo Dutti hamnar långt ner. Det är endast IKEA, av 37 företag, som hamnar i den gröna zonen, med 12 poäng av 19,5 poäng totalt, så då förstår ni ju hur det ser ut för de andra. Rankningen har skett utifrån kriterier som policy, spårbarhet, inköp och användning av mer hållbar bomull genom att undersöka publik data.

”Det finns ingen ursäkt för bolag att inte ta ansvar i bomullsfrågan. Utbudet finns, så varför väljer inte modeföretagen hållbart?”  säger Mariann Eriksson, avdelningschef för Marknadsfrågor på Världsnaturfonden WWF. Enligt WWF uppskattas ”andelen hållbart producerad bomull vara 13 procent av det globala utbudet. Men på grund av en svag efterfrågan från företag och konsumenter säljs bara en knapp femtedel som hållbar bomull. Resten säljs som vanlig bomull.” Det är väldigt intressant tycker jag för jag har för mig att jag hört tidigare att det inte går att få tag i så mycket ekobomull. Enligt den här rapporten behöver ju vi konsumenter verkligen ta vårt ansvar och visa att vi vill att företagen tar sitt ansvar, att de blir bättre på det som de redan borde göra. Fråga när du handlar kläder om det finns ekobomull! Välj eko-alternativen och tala om när du handlar att du väljer det pga hållbarhetstänket.

Hela rapporten kan du läsa här.


1 kommentar

Väskor som är snälla mot människa och miljö

Det här är riktigt roligt att presentera: nya väskor i webbutiken, som är miljövänliga, klimatsmarta, ekoreko eller hur du nu vill beskriva dem, och dessutom så himla snygga.Lususu Rainbow handbag and clutchI Uganda finns sedan flera hundra år en hantverkstradition att använda barktyg från fikonträdet Ficus Natalensis, ett träd som framför allt växer i Uganda. Barken kan skördas som en filt från trädets stam. Det enda som behövs är kunniga händer och enkla handgjorda verktyg. Trädet skärs inte ner och det behövs inte några kemiska medel, så det är en verkligt hållbar teknik, där trädet kan fortsätta användas under ca 20 år. Fair Trade-företaget Easy Afric Design ger arbetstillfällen till 11 heltidsanställda och ungefär 70 deltidsanställda. För Easy Afric Design handlar det inte bara om att skapa arbetstillfällen utan också om att bevara ugandisk kultur och stärka lokalsamhället genom att ta ansvar för natur och kultur.Lususu handbag coffee
I webbutiken kan du nu välja mellan en axelväska/handväska i färgerna Coffee (brunt) eller Rainbow (svart) och en elegant aftonväska/clutch i färgen Rainbow.Lususu clutch rainbowDe är broderade med raffia som är en lokal typ av gräsfiber. De små raffia-knopparna gör att själva barktyget inte slits lika mycket. Barktyget är ganska känsligt så det går inte att tvätta, men du kan borsta det med en mjuk borste. Det låter kanske som att barktyg är stelt men de här väskorna är mjukt puffiga och väldigt lätta att tycka om!
Lususu handbag coffee raffiadetaljVäskorna är fodrade med bomullstyg och har en ficka med dragkedja inuti. Handväskornas axelremmar är av läder, som kommer från lokal produktion i Uganda.Lususu RainbowJag tycker att det här är helt fantastiska produkter! De är tillverkade av förnyelsebar råvara och produceras i liten personlig skala. De som har gjort produkten får arbeta under schyssta arbetsförhållanden där deras kulturella identitet respekteras. Väskorna är inköpta genom Fair Monkey, som precis som Easy Afric Design är medlem i World Fair Trade Organization, vilket betyder att hela kedjan, från produktion till att du handlar, är för en mer rättvis världshandel. Det är ju ändå inte så ofta som våra pengar går till ett lokalsamhälle i Uganda istället för aktieägare i ett multinationellt företag.

Du får en snygg och unik väska samtidigt som du gör världen lite bättre!


Lämna en kommentar

En bra lön

wp-1461735633824.jpegNär jag handlade ett linne på Granit blev jag glad över vad jag läste på etiketten som hängde med plagget. Förutom att bomullen i linnet är Fairtrade-certifierad och ekologisk, så har dessutom de som tillverkar linnet fått en levnadslön. Det pratas ju ofta om minimilön, som en del av en schysst handelskedja, men faktum är att minimilönen ofta är lägre än vad som krävs för att kunna leva ett drägligt liv. Därför är levnadslön ett bättre begrepp, eftersom det handlar om den lön som gör det möjligt att just leva på en anständig nivå. De som har producerat mitt linne har blivit kompenserade ekonomiskt, och det känns extra gott.wp-1461736063957.jpeg