Green & bloggen

om Fair Trade, ekoreko och medvetna val i vardagen


Lämna en kommentar

Mitt bidrag till moderevolutionen

Nu under Fashion Revolution Week så har vi på Green Stories lyft fram de av oss i butiken som säljer modevaror, som strumpor, barnkläder, tröjor, sjalar och väskor. I mitt inlägg på Green Stories Instagram och Facebook så skrev jag såhär:

Jag heter Gunilla Green och jag driver Fair Trade Shop Green & grejerna som även är en del av Green Stories.
För mig är det viktigt att ha en livsstil som visar alla människors lika värde, och jag vill att de saker som jag konsumerar ska vara tillverkade under arbetsförhållanden som jag själv hade accepterat. Dagens modeindustri är en miljöförstörande jätte med taskig arbetsmiljö i låglöneländer. Därför känns det fint och viktigt att erbjuda ett hållbart alternativ. I min butik hittar du sjalar, väskor och smycken som tillverkats enligt World Fair Trade Organizations 10 principer för Fair Trade (bla transparens, inget barn- eller tvångsarbete, rättvis betalning, miljöhänsyn). Varorna produceras med värdighet. När jag handlar Fair Trade går inte mina pengar till ett löjligt rikt multinationellt företag utan tillbaka till hantverkaren. Det är ett sätt att göra världen lite mer rättvis.


Lämna en kommentar

Talking about a Revolution

Igår drog Fashion Revolution Week igång, och just igår, den 24 april, var det fyra år sedan Rana Plaza kollapsade i Bangladesh. 1138 människor dog och runt 2500 människor skadades, de flesta av dem unga kvinnor. Det fanns fem klädfabriker i Rana Plaza som alla producerade kläder till butiker i västvärlden. Det här blev startskottet för Fashion Revolution, en global rörelse ”calling for a fairer, safer, cleaner, more transparent fashion industry.

We are people from all around the world who make the fashion industry work. We are the people who wear clothes. And we are the people who make them. 

Fashion Revolution Sweden bjöd in till kick-off för veckan på AB Småland här i Malmö med ett samtal om moderevolution. 

En representant (som jag tyvärr glömt namnet på) från Filippa K berättade om företagets hållbarhetsambitioner. År 2030 skall de enbart använda sig av hållbart material. Han visade också årets hållbara satsning på tre plagg som sys av spillbitar i ull som blir över när andra plagg klipps till. Trådarna är av återvunnen polyester. I två av Filippa K:s butiker i Stockholm testas leasing av kläder: du kan hyra ett plagg i 3 dagar för 20% av priset. Det var en nyhet för mig och det är ju supersmart. Att hyra kostym eller snajdig klänning inför ett bröllop och sen lämna tillbaka, utan att behöva tvätta. Win-win tycker jag.

Michaela Erlandsson informerade om en app som hon håller på att utveckla, en app där du kan ge bort kläder som fortfarande är fina men som du inte längre vill ha.

Kim Brink är bloggare med fokus på hållbart mode och beauty. Som tidigare modell har hon förutom en massa häftigt upplevt modets baksidor och hon vill nu inspirera till hållbara val och tipsa om alla bra alternativ som finns.

Uma Bazaar, min gamla favorit, representerades av Elisabeth. Hon ser sin butik som fattigdomsbekämpning på global nivå. Numera kan du även köpa de jeans som lämnats in till Uma Bazaar i deras jeanspant.

Det är alltid inspirerande att påminnas om vikten av medvetna klädval, och kul att lyssna på och träffa andra med huvudet fullt av hållbarhet.


Lämna en kommentar

Fashion Revolution Week

Vem gjorde dina kläder?

Den 18-24 april är det Fashion Revolution Week, ett initiativ som kom till efter den förfärliga olyckan på Rana Plaza i Bangladesh den 24:e april för tre år sedan. Tidigare år har Fashion Revolution Day uppmärksammats den 24:e april, och i år är det utökat till en hel vecka.

Fashion Revolution uppmanar oss att ställa frågan #whomademyclothes när vi handlar kläder? Vem har skördat bomullen, vem har spunnit tråden, vem har klippt till tyget, vem har sytt plagget? Vem tar ansvar för hela produktionskedjan och vem vinner på att plagget köps?

Textilbranschen är en så ruggigt smutsig industri. Det har sagt så många gånger att det är helt orimligt att en top kan kosta under hundra kronor och att vi slänger kläder utan att använda dem mer än ett par gånger. Trots det så fortsätter modeindustrin att omsätta snuskigt mycket pengar och textilarbetare, som oftast är kvinnor, fortsätter att producera våra kläder under ovärdiga och ohälsosamma förhållanden. Det är en rättvisefråga och en jämställdhetsfråga att förändra textilindustrin, eftersom billiga kläder för oss bygger på att andra människor far illa och att de inte har samma möjligheter som du och jag här i Sverige att bygga upp en dräglig tillvaro.

Om du inte har sett Filmen The True Cost så rekommenderar jag dig varmt att titta på den. Inte för att få en feel good-lördagskväll utan för att fatta vad det är vi bidrar till när vi struntar i att ställa oss frågan who made my clothes?.

Fair Trade Återförsäljarna publicerade igår en debattartikel, Textilindustrin måste inte fungera såhär, på Svenska Dagbladet där Fair Trade lyfts upp som ett exempel på hur vi kan göra textilindustrin till en bättre arbetsplats för många människor i fattigare länder.

Hur ser din Fashion Revolution ut?