Green & bloggen

om Fair Trade, ekoreko och medvetna val i vardagen


3 kommentarer

Jag blir så arg när jag läser Modeslavar

Tidigare i april vann Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom en välförtjänt Guldspaden för sin bok Modeslavar. Den globala jakten på billigare kläder med motiveringen För ett ögonöppnande gräv om billiga modekläder, och om de kvinnor och barn på andra sidan jordklotet som betalar priset för dem”. Det här är en bok som borde vara obligatorisk åtminstone för dem som säger sig vara intresserade av mode men allra helst för varje person som bestämmer sig för att handla ett nyproducerat plagg. 

Å ena sidan är inte det som står i boken egentligen några nyheter för mig (förutom kapitlet om textilindustrins boom i Borås och Sverige efter andra världskriget. Här kände jag att jag hade en kunskapslucka som blev välbehövligt fylld.). Även om jag såklart inte kan alla siffror och länder i detalj så känner jag igen problematiken och drabbades inte av en ”Oj, är det så här det ser ut?-förskräckelse”. Men, å andra sidan så är det plågsamt att i personliga berättelser läsa om alla dessa människoliv som begränsas, förstörs, avslutas, förminskas och skadas av den egoistiska anledningen att vi i väst vill ha mer för mindre pengar. Antingen genom att vi som konsumenter vill få ut så många klädesplagg som möjligt per krona eller för att modeföretagen vill få ut så stor vinst som möjligt.

I Modeslavar läser jag om barn på 15 år som arbetar sex dagar i veckan i fabriker i Burma. Jag läser om kinesiska cancerbyar där en ovanligt stor del av befolkningen drabbas av cancer som en effekt av alla de kemikalier som släpps ut från textilindustrin. Enligt boken är 70% av Kinas sötvatten förorenat. Det beror naturligtvis inte bara på produktionen av billiga kläder, men textilindustrin är inte bara problematisk med anledning av oetiska arbetsvillkor utan också med anledning av de miljöfarliga effekterna. Jag läser om textilarbetate i Bangladesh som haft tre lediga dagar på två månader och som tjänar 675 kr inklusive övertidsersättning per månad. Jag läser om en av världens smutsigaste platser, Hazaribag (som jag skrivit om här), där lädergarverierna släpper ut miljontals liter förorenat vatten varje dag.

Jag läser om hur företag som H&M, Gina Tricot och Blåkläder köper in sina kläder från låglöneländer för att öka vinsten i sin rörelse, samtidigt som H&M-familjen Persson köper hela byar (jo, byar, inte hus) i Storbritannien. Tycker du att det är rimligt att människor i Sydostasien skall leva slitsamma, sjukdomsfyllda och skuldtyngda liv för att familjen Persson ska kunna köpa EN BY till sig själv?

De här orättvisorna i världen är så fruktansvärt motbjudande och det äcklar mig om jag är en del av det. Sedan tidigare försöker jag hålla mig till min egen princip om att de kläder jag handlar ska vara miljöbättre, schysst tillverkade eller lokalt tillverkade. Det gör det ibland svårt att handla, för utbudet blir begränsat. Det gör det ibland kvalfullt, för emellanåt vill jag verkligen ha ett plagg utan att kunna hitta någon etiskt försvarbar anledning till att kunna köpa det. Och ibland gör en sån här princip det så enkelt, för det är så många tillfällen där jag inte frestas att handla just för att jag vet vilken skada som produktionen av det där plagget faktiskt gör. Och efter att ha läst Modeslavar så känner jag mig peppad att hålla fast vid min princip. Jag blir så arg över att vår livsstil skadar andra människor och om mina val kan vara en liten protesthandling mot detta så känns det enklare.


1 kommentar

Att vara i framkant

Sveriges regering har ambitionen att bli en av världens första fossilfria nationer och har lagt fram förslag om en ny klimatlag som jag skrev om igår. För att uppnå det här målet så är en minskad plastkonsumtion ett viktigt steg. Vi tänker gärna att vi går bräschen här i Sverige, att vi har en modig politik, att vi är moderna. Då är det befriande att veta att Rwanda sedan 2008 har förbjudit plastpåsar, som ett led i att komma tillrätta med sopor och avfall. Det kallar jag ett beslut som heter duga.


Lämna en kommentar

Nu blir det olagligt att inte bry sig om klimatet

Ingen har väl missat att regeringen har beslutat om ett förslag till en ny klimatlag, eller ett nytt klimatpolitiskt ramverk som det heter mer formellt.

”Klimatlagen innehåller grundläggande bestämmelser om regeringens klimatpolitiska arbete. Regeringen ska i budgetpropositionen varje år lämna en klimatredovisning till riksdagen och ta fram en klimathandlingsplan varje mandatperiod.” (regeringen.se)

Regeringens förslag är att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Det är välgörande tycker jag med en sådan politisk ambition, när den trumpne på andra sidan Atlanten gör sitt bästa för att motarbeta alla insatser som är till fördel för klimatet.

Jag tycker dessutom att det är hur kul som helst att Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, har sån humor och mod att hon har lagt ut den här bilden.

Foto från Isabella Lövins twitterkonto.
 


Lämna en kommentar

8 män skapar världens orättvisa

Du har kanske redan läst nyheten att världens 8 rikaste män tillsammans äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning? 8 män äger alltså lika mycket som 3,6 miljarder människor.

Igår släppte Oxfam sin rapport ”An economy for the 99 percent”, där man genom data över världens förmögenhetsdistribution tittar på hur ojämlikheten i världen breder ut sig. Rapporten visar att

världens rikaste ökar sina förmögenheter i en så förbluffande snabb takt att världen kan se sin första dollarbiljonär om bara 25 år. För att sätta siffran i perspektiv – om en biljonär spenderar en miljon dollar varje dag tar det 2730 år innan pengarna är slut.

Det är helt vidrigt motbjudande att några enskilda individer kan äga så mycket, när andra har så lite. Var har det gått snett någonstans? När blir miljonären fartblind och tror sig behöva bli miljardär? Vilken tävling är det som de vill vinna?

Oxfam presenterade rapporten igår vid öppnandet av det årliga mötet mellan politiker och näringslivsledare i Davos. Hjälporganisationen uppmanar näringsliv och miljardärer att arbeta för att skapa en ekonomi för alla, bla genom att ”betala deras rättvisa andel av skatter och se till att de betalar en lön som går att leva på till anställda i företag de äger eller deläger.” Jag kunde inte formulerat kravet bättre själv.

Om du också känner att du blir förbannad och uppretad på världens miljardärer så har du möjlighet här att skicka ett meddelande till dem. Gör det! Visa motstånd!


4 kommentarer

Med hopp om ett gott nytt år

Ett gott nytt 2017 önskar jag er alla Fair Trade-fantaster och hållbarhetskämpar. Vi är många som suckat åt 2016, och som Public Service i God morgon, Världen! uttryckte det: ”Vem skrev manus åt 2016?”.

Själv hoppas jag på kraft och idéer under 2017 för att driva webbutiken Green & grejerna och fysiska butiken Green Stories framåt. Jag hoppas att fler vågar ta steget att ifrågasätta sin konsumtion och sin livsstil och väljer hållbarhet före slentrianköp av lockande löjligt låga priser. Att ännu fler människor ser kopplingen mellan sina vardagsval och hur världen ser ut. Att vi alla förstår att vi i vardagen hela tiden väljer vilken värld vi vill ha. Förutom vad vi konsumerar så väljer vi genom våra åsikter och vad vi uttrycker.

Jag läste det här citatet av Ban Ki-moon imorse i Henry, Röda korsets tidning:

”En perfekt värld ligger kanske långt borta vid horisonten. Men vägen till en bättre värld, en säkrare värld, en rättvisare värld, finns inom var och en av oss.”


2 kommentarer

Att kämpa vidare när det känns tungt

Gårdagen var en mörk och tung dag. USA väljer en sexistisk och rasistisk mobbare som hävdar att det är kineserna som hittat på idén om att människorna ligger bakom klimatförändringarna till president. Det gör mig rädd, eftersom världen och framtiden känns lite farligare nu.

Trump har hävdat att han ska riva upp FN:s klimatavtal som antogs i Paris i december förra året. Det är betryggande att höra att det i avtalet slås fast att det är först efter 4 år som ett land kan kliva av, så det är inte något som USA bara kan smita ifrån, men hur påverkar det klimatarbetet i världen om ett land som ensamt står för 18 % av världens koldioxidutsläpp säger att det inte vill vara med längre?

En liten positiv nyhet som kanske inte väger upp Trumperiet men som ändå ger framtidshopp är att Kalifornien samma dag röstade för ett förbud av engångsplastpåsar. I fortsättningen får inte butikerna där ge ut plastpåsar till kunder som handlar, utan uppmuntras att sälja papperskassar av återbrukat papper.

”Never stop believing that fighting for what’s right is worth it” sa Hillary Clinton i sitt tacktal igår.


Lämna en kommentar

Foton som känns

Om du kommer till Stockholm i sommar, före den 11:e september, så rekommenderar jag att du besöker Fotografiska och utställningen Inherit the Dust. Fotografen Nick Brandt har tidigare tagit bilder på vilda djur i Östafrika. När han några år senare besökte Östafrika igen så insåg han att många av de naturliga miljöerna för de vilda djuren nu ersatts av bebyggelse i form av bl a industrier, soptippar eller städer.

Som Nick konstaterade; det är inte bara djuren som har blivit utmanövrerade av en segrande människa, utan de fattiga människorna är också förlorare.

Utställningen visar bilder där Nick har använt pannåer med sina tidigare djurfoton. Han har placerat dem i de ovannämnda miljöerna som väl kan beskrivas som allt annat än hållbara varken för människa eller djur, och sedan tagit bild på rubbet.
Effektfullt och sorgligt och vackert.