Green & bloggen

om Fair Trade, ekoreko och medvetna val i vardagen

Jag blir så arg när jag läser Modeslavar

4 kommentarer

Tidigare i april vann Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom en välförtjänt Guldspaden för sin bok Modeslavar. Den globala jakten på billigare kläder med motiveringen För ett ögonöppnande gräv om billiga modekläder, och om de kvinnor och barn på andra sidan jordklotet som betalar priset för dem”. Det här är en bok som borde vara obligatorisk åtminstone för dem som säger sig vara intresserade av mode men allra helst för varje person som bestämmer sig för att handla ett nyproducerat plagg. 

Å ena sidan är inte det som står i boken egentligen några nyheter för mig (förutom kapitlet om textilindustrins boom i Borås och Sverige efter andra världskriget. Här kände jag att jag hade en kunskapslucka som blev välbehövligt fylld.). Även om jag såklart inte kan alla siffror och länder i detalj så känner jag igen problematiken och drabbades inte av en ”Oj, är det så här det ser ut?-förskräckelse”. Men, å andra sidan så är det plågsamt att i personliga berättelser läsa om alla dessa människoliv som begränsas, förstörs, avslutas, förminskas och skadas av den egoistiska anledningen att vi i väst vill ha mer för mindre pengar. Antingen genom att vi som konsumenter vill få ut så många klädesplagg som möjligt per krona eller för att modeföretagen vill få ut så stor vinst som möjligt.

I Modeslavar läser jag om barn på 15 år som arbetar sex dagar i veckan i fabriker i Burma. Jag läser om kinesiska cancerbyar där en ovanligt stor del av befolkningen drabbas av cancer som en effekt av alla de kemikalier som släpps ut från textilindustrin. Enligt boken är 70% av Kinas sötvatten förorenat. Det beror naturligtvis inte bara på produktionen av billiga kläder, men textilindustrin är inte bara problematisk med anledning av oetiska arbetsvillkor utan också med anledning av de miljöfarliga effekterna. Jag läser om textilarbetate i Bangladesh som haft tre lediga dagar på två månader och som tjänar 675 kr inklusive övertidsersättning per månad. Jag läser om en av världens smutsigaste platser, Hazaribag (som jag skrivit om här), där lädergarverierna släpper ut miljontals liter förorenat vatten varje dag.

Jag läser om hur företag som H&M, Gina Tricot och Blåkläder köper in sina kläder från låglöneländer för att öka vinsten i sin rörelse, samtidigt som H&M-familjen Persson köper hela byar (jo, byar, inte hus) i Storbritannien. Tycker du att det är rimligt att människor i Sydostasien skall leva slitsamma, sjukdomsfyllda och skuldtyngda liv för att familjen Persson ska kunna köpa EN BY till sig själv?

De här orättvisorna i världen är så fruktansvärt motbjudande och det äcklar mig om jag är en del av det. Sedan tidigare försöker jag hålla mig till min egen princip om att de kläder jag handlar ska vara miljöbättre, schysst tillverkade eller lokalt tillverkade. Det gör det ibland svårt att handla, för utbudet blir begränsat. Det gör det ibland kvalfullt, för emellanåt vill jag verkligen ha ett plagg utan att kunna hitta någon etiskt försvarbar anledning till att kunna köpa det. Och ibland gör en sån här princip det så enkelt, för det är så många tillfällen där jag inte frestas att handla just för att jag vet vilken skada som produktionen av det där plagget faktiskt gör. Och efter att ha läst Modeslavar så känner jag mig peppad att hålla fast vid min princip. Jag blir så arg över att vår livsstil skadar andra människor och om mina val kan vara en liten protesthandling mot detta så känns det enklare.

Författare: Gunilla Green

Jag önskar mer Fair Trade, rättvisa och miljösnälla val i världen! På bloggen skriver jag om mina funderingar kring detta, om vardagsval som jag hoppas gynnar fler än mig själv, och så om nyheter i min webbutik Green & grejerna - en hel butik med gott samvete!

4 thoughts on “Jag blir så arg när jag läser Modeslavar

  1. Jag önskar att jag hade lika tydliga principer och kraft att följa dem. Gör mina försök på kläd- och textilfronten, men är knappast konsekvent nog. Mea culpa!

    • Det är absolut inte så att jag håller mig till det här till hundra procent (alla typer av kläder går ju inte att hitta heller), men det är verkligen en hjälp i vardagen att ha tänkt ut vad jag vill och inte vill med mina klädköp. Det jag skulle vilja bli bättre på är att handla mer på secondhand. Jag inbillar mig att det tar tid att hitta det rätta och jag tar mig inte den tiden.

      • Ja, tid i form av framförhållning/planering av inköp och övning av min karaktär är nog det jag skulle behöva mest för att lyckas bättre (alltså leva mer hållbart) på klädfronten.

  2. Pingback: Du behöver inte vara modeslav | Green & bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s