Green & grejerna

om Fair Trade, ekoreko och medvetna val i vardagen

Doften av rooibos

Lämna en kommentar

Doften av rooibos slår emot oss när vi kliver ur bilen vid Heiveld Tea Court. På stora betongplaner ligger den röda rooibosen på tork i solen och fyller luften med sin intensiva söta doft.

Vi har åkt norrut, över stora torra slätter och tagit oss upp på 800 meters höjd till Suid-Bokkeveld och det lilla samhället Nieuwoudtville. Här har kooperativet Heiveld sitt kontor och lager. Eter ytterligare några mil på skumpig grusväg, där vi passerar fårhjordar, kaktusar och någon enstaka gård, allt omgivet av torr buskvegetation, kommer vi fram till kooperativets insamlingsplats för att ta hand om skörden. Platsen för deras Tea Court valdes utifrån att det är nära för de flesta av kooperativets 70 medlemmar.

Eftersom det är fredag och halv arbetsdag, så att de som arbetar ska kunna åka hem över helgen till sina familjer och gårdar, så är det inte någon skörd idag. Det rooibos som vi ser är skördat igår från buskar som ser ut så här:
image
Växten skördas för hand och sedan får en maskin mala ner de nålliknande bladen. Lite vatten tillsätts och så får rooibosen som då fortfarande är grön, jäsa i 8-10 timmar. Sedan sprids den ut på planer för att torka i solen, och medan den ligger på planen luftas den genom att man vispar i den med bambukäppar någon gång under den drygt halva dag som den torkas. Därefter sopas rooibosen upp, förpackas i säckar och skickas för pastörisering.
image
Maria Kotze är en av fyra mentor farmer, och hjälper kooperativets medlemmar i att utveckla sin kunskap i att odla rooibos. Hon visar oss det pyttelilla roobos-fröet som plockas för hand från marken efter att blomman har skvätt iväg fröet. Det finns ju både vild och odlad rooibos, och det mesta av det vi dricker kommer från odlingar. Maria berättar, precis som alla andra vi pratat med under den här resan, att vädret är annorlunda i år. Torrare och varmare än normalt, och det gör att rooibosplantans blad trillar av. Förra året hade de en skörd på 6 ton men räknar med att det bara blir 2 ton i år. ”It’s a big loss for me as a farmer. Farmers are worried.

The tea maker, Gerrie Koopman, tog över sin familjs odlingar när hans pappa dog och de ”gick med i Fairtrade” 2006. Gerrie berättar att han tidigare inte hade kontroll över vilken mängd rooibos han lämnade in och han var därför inte säker på att han fick rätt betalning. Priset var dessutom lågt och ägaren som de handlade med kom sällan på besök. Nu när de ingår i ett Fairtrade-certifierat kooperativ så får de bättre betalt och har koll på sin egen produktion. Det är en god gemenskap i kooperativet där alla känner alla och en vinst med det är att det lockar även unga personer att fortsätta driva rooibosodlingar.

Medlemmarna i Heiveld kommer från tidigare diskriminerade grupper. Fairtrade-premien går till sådant som universitetsstudier för några medlemmars barn, körkortsutbildning och bättre vattentillgång på gårdarna.

Det har varit fantastiskt intressant och givande att få se rooibosens väg från buske till tekopp. Tänk att det goda teet från Les Jardins de Gaïa som jag säljer i butiken kommer från just den här platsen. Och tänk så många varma timmar som någon har arbetat under den stekande solen för att jag ska kunna njuta av den koppen.

Författare: Gunilla Green

Jag önskar mer Fair Trade, rättvisa och miljösnälla val i världen! På bloggen skriver jag om mina funderingar kring detta, om vardagsval som jag hoppas gynnar fler än mig själv, och så om nyheter i min webbutik Green & grejerna - en hel butik med gott samvete!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s