Green & grejerna

om Fair Trade, ekoreko och medvetna val i vardagen

Tanken räknas inte

2 kommentarer

Igår på julafton skriver Stefan Einhorn i Dagens Nyheter om givande. Om varför vi mår bra av att ge och varför vi bör ge.

Jag njuter riktigt när jag läser. Inte för att jag själv är så förbannat god och givmild utan för att det är så skönt när någon inte trasslar in sig i en massa ursäkter och orsaksförklaringar till varför vi inte kan kräva av oss som har att vi skall dela med oss av det vi har, utan istället säger rätt och slätt som det är: ”vi ska ge tills vi har dövat vårt dåliga samvete, och sedan ska vi skänka ännu mer”. Einhorn menar att det är en filosofisk fråga huruvida vi ger tillräckligt, och att det är något vi får ta ställning till själva.

Nej, jag ger inte tillräckligt. Jag kom på igår på julafton att jag tex aldrig satte in några pengar till stöd för återuppbyggnaden i Filippinerna (jo, en liten 50-lapp åkte ner i Röda Korsets storbössa på ICA men det känns som för lite) och inte har jag skänkt något annat nu i juletid. Det skulle jag verkligen ha råd att göra. Och jag håller absolut med Einhorn, det är inte tanken som räknas. Det är själva handlingen. Det är först när jag för över pengarna som min omtanke är något värd.

Hur har du delat med dig den här julen?

Författare: Gunilla Green

Jag önskar mer Fair Trade, rättvisa och miljösnälla val i världen! På bloggen skriver jag om mina funderingar kring detta, om vardagsval som jag hoppas gynnar fler än mig själv, och så om nyheter i min webbutik Green & grejerna - en hel butik med gott samvete!

2 tankar om “Tanken räknas inte

  1. Åh det där är ju svårt. Jag har skänkt till läkare utan gränser via mobilen nu i december och dan före julafton slank det ner en slant till Frälsis som stod och skramlade. Min egen ekonomi är nere i botten nu, det är vansinnigt o-luckrativt att vara ensamstående, först mammaledig, sedan arbetslös och sen heltidsstudent i 1,5 år. Nu 6 månader kvar till en förhoppningsvis stadig inkomst. Som jag längtar.
    Så samtidigt som vi ska ge tills vi har dövat samvetet och sen helst litet till så får man ju erkänna för sig själv när det är en reell omöjlighet.

    • Om man tänker att mängden dåligt samvete skulle stå i proportion till den disponibla inkomsten så låter det som att du är i fas nu! Vi har ju alla olika ekonomiska möjligheter vid olika tidpunkter i livet. Själv lever jag med min man = två inkomster och inga barn, då blir det annorlunda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s