Green & bloggen

om Fair Trade, ekoreko och medvetna val i vardagen


3 kommentarer

När ska det bli häftigt att vara snäll mot klimatet?

Det var uppfriskande i morse att öppna tidningen och hitta en debattartikel på bästa plats om flygresandets klimatpåverkan! Med anledning av att det är internationella världsturistdagen så skriver Stefan Gösling och Jonas Åkerman om turism och miljöpåverkan, och föreslår t ex att det i reseannonser ska anges resans totala klimatpåverkan.

Jag tycker att det är så vansinnigt att något som är så destruktivt för klimatet, oändligt många flygresor, kan få lov att var så billigt, och det känns därför så skönt när en professor i turismvetenskap och forskare i miljöstrategisk analys konstaterar att kostnaden för att släppa ut koldioxid är alldeles för låg för att det ska kunna påverka människors resvanor. De menar att det krävs politiska beslut som gör att miljösnäll konsumtion inte ska vara dyrare utan tvärtom. Med tydliga uppgifter om en resas klimatpåverkan så kanske fler personer funderar över resmål som inte ligger så långt bort, skriver de.

Jag tror ju att det måste bli en kännbar skillnad i plånboken om jag flyger kort eller långt, annars tror jag att en hel del personer inte skulle bry sig om den där koldioxidsiffran, såvida det inte plötsligt anses som status att säga ”jag väljer att turista nära hemma, för då släpper jag inte ut så mycket”. Och för att det ska bli det så måste nog du och jag och en hel del andra tala om högt och tydligt att vi väljer att inte göra en massa långa flygresor eftersom det ger en sådan negativ klimatpåverkan. Då kanske det där lunchrumspratet om planerna på de årliga semestrarna till Kina, Thailand och Japan och weekendresorna till New York, Barcelona och Lissabon inte längre känns lika självklart. Då kanske resornas verkliga kostnader blir synliga i samtalet. Då kanske den klimatsmarta resan är den som får flest kollegor att nicka gillande i lunchrummet.


Lämna en kommentar

Heja eko-Malmö!

I senaste numret av Svenska Turistföreningens tidning Turist finns ett fint reportage om det gröna Malmö! Det är nästan så att jag känner mig lite stolt över att jag bor i en stad med så fint utbud! Och jag kan också konstatera att det finns en hel del ställen som jag ännu inte varit på men som jag absolut måste besöka. Det gäller att gynna de små företagare som väljer ekoreko som en del av sin affärsidé, eftersom jag ju vill att de ska kunna gå runt och ge oss kunder/konsumenter möjlighet att kunna välja mellan flera olika miljösnälla alternativ!Fair Trade blogg webbutik ekoreko Malmö 1

Tidigare i veckan hittade jag även den fina sidan Äppelknyckarmust! Det handlar om verkligen lokalproducerad mat. Annie, Helena och Martin tillverkar must av de äpplen som kan plockas inom Malmö stad. Musten tillverkas här i stan och levereras med cykel. Ett bidrag till ett mer hållbart Malmö. Jag fick ju ett förhandssmakprov i födelsedagspresent (som ni ser på bilden här) men den var utan etikett så jag blev så glad när jag nu hittade den officiella äppelknyckarsidan! Bra för oss Malmöbor, nu behöver vi inte åka över till Kivik på hösten för att fylla på lagret med äpplemust!


Lämna en kommentar

Telefontråd runt halsen

Fair Trade webbutik blogg halsband uSisi DesignKnappt inkomna och redan en storsäljare! Fair Monkeys nya leverantör uSisi Design skapar smycken av telefontrådar (scoobie wire), och smyckena hann knappt komma hit till Sverige innan de började ta slut hos Fair Monkey. Jag har fått tag på några av halsbanden (och de armband jag tog hem gick åt på en after work-shopping förra veckan!).Fair Trade webbutik blogg halsband

uSisi Design leds och ägs av Stella Pretorius. Hon började med en verksamhet för handikappade barn, men valde sen att arbeta med inkomstgenererande verksamheter för deras föräldrar istället. Nu får 25 kvinnor från olika folkgrupper en möjlighet att skapa sig ett bättre liv. De har inte någon egentlig formell utbildning men stor hantverksskicklighet, och menar att de genom uSisi Design kan utvecklas ”beyond our wildest dreams”! Kvinnorna bor i och runt omkring Pietermaritzburg, i KwaZulu-Natal.Fair Trade webbutik uSisi Design halsband röd

uSisi Design är medlemmar i WFTO (World Fair Trade Organization) vilket betyder att de följer de 10 principerna för Fair Trade.


Lämna en kommentar

Får man slänga vad som helst?

Nä, det tycker inte jag. I helgen som gick hade vi i vår bostadsrättsförening en container utanför vårt hus, för att boende i huset ska kunna slänga sådant som inte ska i soporna eller återvinningen. Tanken med det är att istället för att ställa sådant man inte vill ha i källarkorridoren eller att trycka ner köksluckor i pappåtervinningen eller kromstolar i metallåtervinningen (som har hänt hos oss, ja, det var till och med någon som bröt sönder en säng och pressade ner i sopnedkastet…) så kan man en gång om året slänga det i containern. Vi är en stor förening där en hel del människor flyttar in och ut under ett år så det blir en hel del rensningar, och det är dessutom en service för dem som inte har bil mitt i stan.

Det som är lika fascinerande varje år är att det slängs så mycket som faktiskt är helt användbart. När jag ser vad som samlats i containern går både min Tradera- och Blocketnerv och mitt resurstänkande igång. Jag kan inte begripa hur man kan med att slänga sådant som så uppenbart kan vara till användning för andra personer, och hur man kan med att låta fungerande möbler brännas upp, så att det krävs nya resurser för att någon annan ska få en likadan möbel. En av grannarna förklarade för mig att det kändes väldigt jobbigt med Blocket, då måste man ju fotografera och hålla på. Och så är det kanske, det där lilla extra besväret är större än besväret att bära ner och hiva in det utgallrade möblemanget i en container. Och vad vet jag, kanske finns det en olustkänsla i att sälja småsaker, att det känns åpet att lägga ut annonser för möbler och prylar som inte har något särskilt samlar- eller antikvärde?

Den här helgen räddade vi två hyllor och ett soffbord ur containern, oskadda populära IKEA-möbler som definitivt kan få ett nytt hem. Min svärfar är sugen på hyllorna och soffbordet kan jag nog bli av med på något sätt. Det kändes inte moraliskt försvarbart att bara se dem kasseras.

Jag läste en gång om en bostadsrättsförening som hade ett bytesrum i källaren så att man kunde ställa ner saker där och där andra boende bara kunde plocka. En smart idé, men som också krävde lite vård, eftersom rummet annars tenderade att bli en sopstation. En annan idé är att kombinera rensningen med en loppis.

I helgen hade vi även en liten metallvagn för elektronikskrot. Den stod obevakad på gatan under nätterna, och till slut var den tom! Dataskärmar, tangentbord och dammsugare försvann i stadens eget nattliga kretslopp. Fint på ett sätt, fast kanske tveksamt om det som inte kan återanvändas hamnar i rätt sopkärl till slut!


Lämna en kommentar

Ekologiskt på tallriken?

Nu har jag bläddrat igenom nya numret av Sveriges Natur, Naturskyddsföreningens medlemstidning. Den innehåller en bra blandning av intressanta artiklar med miljöfokus och småduttande miljöfakta, och jag blir alltid inspirerad när jag läser den!

Numret som damp ner idag har tema ekomat & jordbruk så nu är huvudet fullt av tankar kring vilken mat jag väljer och varför. (Och lustigt nog så handlade det första blogginlägget jag läste därefter om Marias (på Lev mer på mindre) funderingar kring när hon väljer eko-mat! Ett tema i tiden.) Enligt Sveriges Natur säger sig en miljon svenskar vilja köpa mer ekomat samtidigt som försäljningen av ekologiska livsmedel bara utgör fyra procent av den totala försäljningen. Det stämmer ju inte överens så bra, så frågan är varför ekomatsförsäljningen inte ökar. I artikeln nämns flera anledningar; att ekologiska varor inte exponeras på samma sätt, att livsmedelskedjornas egna eko-märken ökar fast eftersom de är prispressade varor så minskar själva försäljningen i kronor räknat, att det i vissa varugrupper blir en stor skillnad i pris mellan eko och icke-eko. Ytterligare ett skäl tas upp, och det är att valet att inte köpa ekologiskt inte är tillräckligt tydligt, eftersom det ju också är ett val. Lite samma som i mitt förra inlägg om kött som norm, icke-eko är också norm och då behöver man inte riktigt ta ställning till varför man väljer så.

Jag brukar välja ekologiskt när jag handlar, men ibland provoceras jag av prisskillnaderna. Lasagneplattor som kostar dubbelt så mycket för hälften så lite, nej, det tar emot. När det gäller kött däremot så kan man ju bli provocerad åt andra hållet, att det över huvud taget får lov att vara så billigt med icke-eko-kött, och då blir provokationen en drivkraft att välja just eko-kött!

Annat jag hittar i tidningen är att äpplen, jordgubbar, lök, morötter och potatis är de grödor som besprutas mest i Sverige. Kom ihåg det nu i starten av äppelsäsongen!

 


1 kommentar

Kött som norm

Det här blev en bilhelg. Vi har hälsat på familj och väldigt goda vänner uppe i Göteborg med omnejd, och det känns alltid lite som ett misslyckande när vi tar bilen upp, eftersom tåget går lika fort. Den här gången skulle vi ha med oss en stor kartong och dessutom göra ett stopp på nedvägen och då kändes det smidigt med bil, men som någon miljöhjälte känner jag mig inte.

Långa bilresor betyder radiolyssnande. Igår blev det P1:s Kropp & Själ där vi hämtade programmet Vem behöver kött? (som sändes 18 juni i år). Min man är glad i kött och jag äter det ibland, men vi häpnade båda två över att konsumtionen i Sverige uppgår till makalösa 1,6 kg per person och vecka. Hur i hela världen lyckas vi med det? Visserligen är detta i slaktvikt, så vi äter inte alla kilon men det är den vikt som påverkar miljön. Eftersom det är en snittsiffra och många aldrig når upp till de mängderna så är det som vanligt en annan del av befolkningen som står för en betydligt större del än så. Det behöver ju inte vara på eller av, kött eller inte, utan sansade mängder, och från god produktion. Svenska grundaren för Köttfri måndag, Jonas Paulsson, intervjuas i programmet och han menar att mindre kött handlar om hälsa, klimat och rättvisa.

I programmet diskuterades kött som norm, ett uttryck som jag gillar! Hur tydligt det är att kött är normen märks när modiga kommuner och skolor bestämmer sig för att ha en köttfri dag i veckan. Föräldrar rasar över att deras barn tvingas att äta vegetariskt, vilket Supermiljöbloggen skrev om förra veckan. En skolmatsansvarig kvinna vid Hudiksvall kommun påpekade mycket klokt att när det serveras risgrynsgröt och potatisbullar är det aldrig någon som klagar, men när det heter vegetariskt, då reagerar föräldrarna! Intressant, eller hur?!

 


1 kommentar

Födelsedagspresenter med omtanke

Jag tycker om att fylla år. Åldersnoja är liksom inte min grej (jag vet ju hur gammal jag är och jag har aldrig fattat varför ålder är så känsligt) så jag bjuder gärna hem vänner och firar födelsedag, eftersom det är en anledning att hitta på något extra och plocka fram de vackra gamle arvegodstallrikarna. Däremot är jag inte sugen på att få en massa presenter och jag har varit tydlig mot maken min att jag definitivt inte önskar mig fler prylar. Vid årets födelsedagsbrunch kände jag att mina nära och kära verkligen förstår mig, och de lyckades kombinera min vilja med deras egen önskan om att få ge!

För det är svårt det här med presenter, det är nästan omöjligt att inte få något när man fyller år (och jag förstår att det här kan låta som ett hån mot dem som faktiskt inte får något när de fyller år, och inte heller blir uppmärksammade på något sätt) eftersom vi har det så starkt i oss att vi ger bort något till den som fyller år. Jag vet inte om det handlar om vilja att ge, eller om den inlärda känslan av att fira är lika med att ge bort, eller om känslan av att göra helt fel om man går på ett födelsedagskalas och inte har något med sig i handen när man kommer. Något år sa en bekant till mig att jag skulle sluta vara så präktig när jag sa att jag inte önskade mig något. Jag sa inte det för att vara präktig, jag sa det för att jag verkligen har allt jag behöver och jag vet att alla andra inte är lika lyckligt lottade, så lägg pengarna på dem istället tänker jag.

ekoreko presenter halsband tagua AfroArt

Så, hur gjorde då min familj och vänner i år? Mamma valde ett superläckert rött halsband och armband, tillverkat i Ecuador av frön från taguaträdet, från AfroArt. Pryl – jovisst, tillverkat av förnyelsebar råvara och Fair Trade – ja!

130902 ekoreko presenter

Dessutom skänktes mig äppelknyckarmust (med ursprung och tillverkning här i Malmö, närproducerat så det visslar om det), Fairtradechoklad, gåva till Röda Korsets arbete i Syrien, blommor från trädgården, presentkort på Afternoon tea på Malmös bästa kafé Te & kaka, och härligt Darjeeling-te. Presenter med omtanke som gör mig riktigt glad (och som ju inte heller behöver ruinera givaren), för det finns verkligen så mycket att välja på när vi vill ge bort något som inte behöver vara prylar och som inte är ett bidrag till konsumtions-status-hetsen.

Brunchen då, hur eko var den? Nja, sådär. Bacon hade utlovats och den KRAV-märkta var slut när jag handlade, så det blev vanlig sådan, och osthyllan på ICA Maxi är verkligen inte så spännande när det gäller ekologiska alternativ. Men eko-ägg var det och sill är ju klimartsmart, och pannkakorna var eko rätt igenom med KRAV-märkt ägg, smör, mjöl, mjölk och socker, och Kung Markattas blåbärssylt till (den har alla märkningar du kan önska dig: KRAV, Fairtrade, klimatkompenserad och Äkta vara!). Och så ekologisk Prosecco i farmors gamla champagneskålar!

Vad brukar du tänka på när du ska hitta en födelsedagspresent? Eller är du en av dem som struntar i presenter?