I veckan lyssnade jag på Moa Kärnstrand som besökte ABF här i Malmö för att prata om sin bok Modeslavar – den globala jakten på billigare kläder och hennes tankar om modeindustrins fula baksida. Eller framsida, för det är ju inte precis okänt vem som tillverkar våra kläder (lågavlönade människor i svettiga fabriker under lååånga arbetspass) och hur det går till (brister i säkerheten på arbetsplatsen, dåligt skydd mot kemikalier, hot från ledningen om de engagerar sig fackligt) . Vi vet om det, och genom att fortsätta handla så godkänner vi ju att det går till så här.
Jag har läst boken tidigare (som jag skrivit om här) och tycker att det är en lättillgänglig och bra bok som verkligen berör. Även om vi vet hur förfärligt livet är för en stor del av alla de människor som sitter (och står) och syr våra toppar och jeans och linnen och skor, så går det liksom inte att inte känna med och för varje individ som berättar just sin historia i boken. En sak som jag tänker särskilt på, och som jag även frågade Moa Kärnstrand om, är hur människorna i klädindustrin orkar med tillvaron eftersom den verkar så himla hopplös. De lämnar iväg sina barn för att kunna arbeta på fabriker där precis hela deras vakna tid handlar om att arbeta och att överleva. Det är inte precis så att de har en lagstadgad 6 veckor lång semester att se fram emot och att de vältrar sig i något överflöd. Vad händer i deras framtid, kan de bygga upp något liv? Hur kommer det att se ut för dem? Kärnstrand menade att det vet vi inte riktigt än, eftersom det är så många unga anställda i den här växande modeindustrin (många är 15-18 år, dvs barnarbetare som syr plagg som vi sen kan köpa här) så den generationen har inte hunnit bli så gammal än.
Enligt Kärnstrand så har klädpriserna ökat mindre än priserna för andra varor så kläder är alltså billigare än någonsin för oss. Samtidigt så har tex reallönen i Bangladesh ökat med 30 kr på 30 år, vilket ju betyder 1 kr per år. Inte precis något att jubla över, och ändå finns det de som menar att det är så himla bra att vi producerar och konsumerar för då hjälper vi ju till att skapa arbeten och välstånd i fattigare delar av världen.
Vi var en ganska liten skara som lyssnade på Kärnstrand och det blev ett engagerat samtal efteråt där vi pratade om vad vi kan göra. Vi var nog ganska överens om att en långsammare och mer eftertänksam konsumtion gör att vi kan betala mer för en vara, och då finns de utrymme att betala mer lön till den som har tillverkat plagget. Jag själv är övertygad om att de principer för Fair Trade som World Fair Trade Organization står för är ett steg helt i rätt riktning, och jag påminde deltagarna om WFTO’s märkning. Tyvärr kände inte Kärnstrand till WFTO-märkningen så väl och menade att man måste vara försiktig med märkningar för de kan låta bättre än vad de egentligen är. Visst är det så att en märkning i sig inte är en garanti för att allt fungerar bra, men jag är rätt övertygad om att tex People Tree‘s kläder som är Guaranteed Fair Trade enligt WFTO är något av den mest schyssta klädproduktion som du kan hitta idag. I mina ögon har World Fair Trade Organization hög trovärdighet, men det är klart att de inte har någon makt över den gigantiska ekonomiska koloss som modeindustrin är. Trots det – det finns alternativ om vi bara letar, det går att klä sig både snyggt och schysst. Ibland är det svårt att stå emot frestelsen att köpa billiga kläder, och då är det bra att läsa en bok som Modeslavar för att påminna sig om vad det är jag bidrar till, så blir det lättare att istället välja ett mer socialt och miljömässigt hållbart mode.
I butiken hos Kazuri finns flera hundra olika halsband och det är så svårt att välja! Jag är ju svag för rosa/cerise/röd/purpur-skalan men det är kanske inte alla ni? Och vilket mönster gillar just du som jag hoppas ska vilja köpa ett halsband? Jag valde ut ett gäng som du hittar här i 
?
Kazuri är medlem i World Fair Trade Organization, och det betyder att de skriver under på WFTO:s 10 principer för Fair Trade. Du kan klä dig snyggt i deras halsband med gott samvete!
